livetsomyvonne.blogg.se

Måndag morgon en ny vecka har just börjat och allt ska nu planeras för att min pappa ska ha det så bra som möjligt och få besök dagligen. Pappa bor sedan den 15 december 2014 på ett boende inte för att han vill göra det utan att det tvingats fram av stadsdelförvaltningen där han bor. Stockholm stad ger som alltid med ena handen och tar tillbaka med den andra. Som multisjuk och dement har man absolut inget att sätta emot, att man byggt upp Sverige till vad det är idag saknar helt betydelse. Som hederlig skattebetalare i Sverige under 75 år tvingas pappa från sitt hem av en biståndshandläggare och hennes chef. Pappa vill bo hemma i sin våning där han trivs och mår bra, han har under många år uttryckt att han vill dö hemma. men det är ju helt omöjligt när staden drarar ner på timmar då han numera behöver dubbelbemanning för att komma i och ur sin säng. Pappa har blivit vanvårdad kränkt, misshandlad, och bestulen, sedan han tvingat bort från sitt hem mot sin uttryckliga vilja. Ska ett par helt odukliga tjänstemän kunna tvinga fram detta beslut. dessa kvinnor saknar helt kunskap om vad som är bäst för papppa. Tyvärr är det så att makten är helt i deras händer så när dom tycker som i pappas fall att han blir för kostsam att vårdas hemma drar dom bara ner på tidigare beviljade timmar, allt för att få den gamla och sjuka från sitt hem. Min pappa har sedan han tvingats bort från sitt älskade hem, bott på fem olika boenden alla lika dåliga men på olika sätt, men ett har dom gemensamt för lite personal och allt för många som inte behärskar språker i ord och skrift. Dessa boenden har drivits i olika former ett privat ett på uppdrag av Solna stad två i stiftelseform och det pappa bor på idag drivs på uppdrag av Stockholms stad. Under dessa dryga två år har pappa vårdats på sjukhus i sammanlagt fyra månader enbart på grund av vanvård. Har det inte varit blodförgiftning på grund av misskötta sår, så har det varit total uttorkning. Ett boende skickade med mig pappas 14.00 medicin när vi skulle på ett läkarbesök, när jag skulle ge hans medicin upptäckte jag att det var sex stycken Flunitrazepam 0,5 mg. Det var pappas behovsmedicin dom skickat med mig. Hade jag inte upptäckt detta så hade det varit fullt möjligt att pappa som är multisjuk tagit mycket allvarlig skada, han hade kunant dö enligt läkare som tiuttat på fallet. Till det boende pappa kom 24 augusti förra året efter att ha legat på sjukhus en månad efter att Linnégården som drivs av Ersta diakoni på uppdrag av Stockholms stad totalt torkat ut pappa, och dessutom givit honom undermålig mat. När pappa flyttat in hade han tappat 10 kg i vikt och kunde inte längre gå som innan denna uttorkning men han var fri från sår efter mycket kort tid kom ett flertal sår på hans fötter tyvärr missköttes detta av sjuksköterskona på boendet. Jag fick ånyo kontakta det läkarteam som har ansvaret för min multisjuka pappa för att få hjälp. Självklart började det växa bakterier och med det åter stora risker att tvingas amputera min pappas fötter, han fick åter igen äta antibiotika denna gång klarade vi oss med drygt en månad förra gången var det över ett år. Boendet fråntogs rätten till omläggningar dom får enbart sätta på nytt bandage om det gamla ramlar av. Jag har tagit med mig pappa till våra fantastiska distriktssköterskor som gjort såromläggningarna sårmottagningen beslutat om. Jag är så jätte glad att dom ånyo lyckats rädda min pappas fötter, men självklart kan det bli ett bakslag men just nu går allt jätte bra återstår nu att se vad doktor säger på sårmottagningen. Ansvarig sjuksköterska för pappa på detta boende har gjort ett mycket allvarligt fel vad det gäller trycksårsmadrassen som hon lagt utan madrass under, dessutom var den bara förebuggande och inte behandlande. Jag är så jätte glad att jag inte låtit mig luras att använda den läkare som pappas boende haft utan valt att behålla pappas husläkare. Pappa har varit med mig och fått prova ut en jätte bra behandlande trycksårmadrass som verkligen hjälpt honom att inte ha så ont i ryggen dessutom har den hjälpt läkningen av papaps sår. Boendet har gjort en LEX Maria som har skickats in till IVO den ska också redovisas för stadsdelsnämnden på dersas slutna sammanträde den 2 februari. Detta är inte den första LEX Maria som görs vad det gäller pappa det är den nionde i årdning, jag har själv också gjort anmälan till IVO i dessa fall. Men tyvärr finns inga straff att vänta när det gäller vården av våra gamla dementa och sjuka. Under dessa år jag tagit hand om pappa har jag upplevt både på sjukhus och boende hur illa dom behandlar våra gamla, jag fattar inte hur dom utan ahöriga klarar sig.